Det var två män i medelåldern. Den ene sa sig "känna till den där professor Ulf Bjereld."
Vadå! sa den andre, vad har du hört? -Jo, sa den första mannen, det är så att jag har en jobbarkompis som har en granne som känner en granne till Ulf Bjereld.
Grannen, alltså han som är granne till Bjereld, hade berättat för sin vän som är granne med min jobbarkompis att han sett Ulf Bjereld uppträda underligt i helgen.
Vadå! sa den andre mannen vad menar du? -Jo , sa den förste mannen igen. Jag menar precis vad jag säger , att Bjereld verkade onykter och det är inte första gången, hade grannen till Bjereld berättat.
Vadå! alla tar väl sig en fylla ibland, sa den andre mannen. - Jo men det var inte det värsta, för när grannen var på ett kyrkobesök i påskhelgen så tyckte han sig höra Bjereld sjunga en snapsvisa mitt under andakten .
För jävligt , sa den andre, han som verkade så trovärdig i Expressen-intervjun.
- Jo sa den förste mannen, han kanske bara var mediakåt?
Just då var bussen framme vid min hållplats och jag klev av ut i den ljumma vårluften.
